RECENSION: Otäckt överkänslig, Orkesterjournalen
"Musiken, sången och sånginsatsen bär fram en oavvislig livfullhet. Energisk scat-sång, solstänkta latinbeat, sällsam balladkonst.”
Orkesterjournalen
Det går inte att förneka att Dina Grundberg besitter en avväpnande humor och en speciell känsla för att med fraseringar få orden att låta dubbeltydiga. Klart är också att musiken, sången och sånginsatsen bär fram en oavvislig livfullhet. Detta oavsett om det rör sig om energisk scat-sång (Det ekar i mig), solstänkta latinbeat (Hemligheter) eller sällsam balladkonst (En osynlig pojke).
Henrik Lång, Orkesterjournalen, mars 2025 (Läs hela recensionen på orkesterjournalen.com)
RECENSION: Otäckt överkänslig, Lira Musikmagasin
"På nya albumet Otäckt överkänslig låter det som att hon vet precis vad hon vill och också har gjort vad hon vill.”
Lira Musikmagasin
Dina Grundberg har skrivit och sjunger vidare i samma stil som på förra albumet Jag ljuger om nästan allt. Fast hon verkar säkrare nu, tre år senare. På nya albumet Otäckt överkänslig låter det som att hon vet precis vad hon vill och också har gjort vad hon vill.
---
Välskrivna texter till melodier som verkligen är melodiska.
---
Oftast stilla och lugnt, till både sång och musik. Som i En osynlig pojke, den vackraste jazzvisan på albumet.
Bengt Eriksson, Lira Musikmagasin, februari 2025 (Läs hela recensionen på lira.se)
RECENSION: Otäckt överkänslig, Zero Music Magazine
"Stort och smått, högt och lågt blandas till en smakfull och kul tutti frutti. Otäckt överkänslig är en väldigt charmig platta. Vem som helst kan ta till sig musiken och sångerna.”
Zero Music Magazine
Dina Grundberg skriver svenska texter, sjunger dem till jazz och jazzig vispop, ungefär som Monica Zetterlund gjorde på sin tid. Otäckt överkänslig – underbar albumtitel – innehåller nio spår som bör tilltala både nostalgiker och nykomna fans av tillbakalutad och småsvängig jazz som inte flippar ut.
---
Alla lär ha koll på ämnena i Grundbergs texter, då dessa behandlar moderna företeelser som nätdejtande, dagens kulturpolitik – lyssna på ”Min ekonomi” -, skitsaker som blir till skvaller och stora nyheter, ensamhet och relationer.
---
Stort och smått, högt och lågt blandas till en smakfull och kul tutti frutti. Otäckt överkänslig är en väldigt charmig platta där Dina Grundbergs låtar är just låtar. Hon har skrivit både text, musik och arrangerat själv.
---
Det här är inte den sortens jazz som flippar ut i evighetslånga instrumentala improvisationer eller kräver tio miljarder timmars avancerad jazzspisning för att den ska gå hem. Tvärtom, vem som helst kan ta till sig musiken och sångerna, men framförallt lär skivan uppskattas av oss som gillar 60-talets svenska jazzstuk.
Robert Ryttman, Zero Music Magazine, februari 2025 (Läs hela recensionen på zeromagazine.nu)
RECENSION: Otäckt överkänslig, Jazzporten
"Det är kul att lyssna på vad Dina Grundberg har att berätta”
”Man får storbandsvibbar trots att det inte är någon stor blåssektion.”
Jazzporten.se
Det som sticker ut är hennes texter. Det är kul att lyssna på vad Dina Grundberg har att berätta.
---
Med influenser som Barbro Hörberg, Beppe Wolgers, Olle Adolphson och Monica Zetterlund vilar de egenkomponerade låtarna på ett tidlöst svenskt låtskrivararv men med ett tilltal som är helt eget.
---
Dina Grundberg beskriver själv albumet som ett musikaliskt landskap där revy möter jazzpoesi och där tristess, trams och djupaste allvar får ta plats tillsammans. Och visst har hon rätt, det här är en kul platta att lyssna på. Gällande musiken så får man storbandsvibbar trots att det inte är någon stor blåssektion.
---
Inspirationen kommer från egna erfarenheter och det är just musiken som ekar bakåt, i kombination med moderna teman i texterna, som gör Grundbergs musik egen, och intressant.
---
Gillar du mysig, mjuk och svängig jazz med humor så är denna platta given. Extra glädjande är att den släpps på både CD och vinyl.
Kary Persson, jazzporten.se, januari 2025 (Läs hela recensionen på jazzporten.se)
RECENSION: Otäckt överkänslig, releasekonsert på Valand – Kulturbloggen
"På ett oemotståndligt sätt bjuder Dina Grundberg på sig själv. Med sin framtoning och sitt sätt att frasera äger hon ett förunderligt självständigt uttryck."
Kulturbloggen
På ett oemotståndligt sätt bjuder [Dina Grundberg] på sig själv.
---
Grundberg, med sin framtoning och sitt sätt att frasera, äger ett förunderligt självständigt uttryck.
---
Betydligt oftare uppstår tendenser till kammarjazz än rytmiskt pulserande bopp, vilket också för med sig ett spännande spektrum av kontraster.
---
Ett sprudlande tidlöst arr med blås i framkant på Jag ser rött. Efter pigg, varm och ljuv inledning där det ges generöst utrymme för solister att färga utsökta melodier framförda i en försynt anda, bränner det till på allvar med senaste singeln. Vi tas med till Hemligheter, tillståndet Glad och drabbas därpå av detta singelsläpp döpt till Dags att flytta ut. En ömsint vemodig ballad vars kvalitet gör den till ett fett utropstecken.
Mats Hallberg, Kulturbloggen, februari 2025 (Läs hela recensionen på kulturbloggen.com)
RECENSION: Jag ljuger mest om allt, Orkesterjournalen
"Fyndigt egentillverkade jazzvisor”
”Talangen är uppenbar, liksom modet”
”De stundom rimmade verserna genomsyras av underhållande ironi.”
Orkesterjournalen
På sin debutplatta står Dina Grundberg för all musik, text och arrangemang plus produktion tillsammans med Klara Goliger (som också skött inspelning, mix och mastring). På Jag ljuger mest om allt lanserar sångerskan fyndigt egentillverkade jazzvisor med självcentrerade texter utifrån vardagen. En passande referens är Barbro Hörberg. Låter som om Grundberg nyss lämnat tonåren och har en oskolad röst. Men det kan vara en ”hörvilla” med tanke på genomgången utbildning på Hvitfeldska gymnasiet, Fridhem, Ingesund och studier på HSM i Göteborg. Hon har redan förekommit i Jazzradion och uppträtt på både jazzklubbar och Stockholms Konserthus.
Man kan behöva acklimatisera sig vid en specifik sångkonst. Avseende betoningar och utdragna stavelser hörs en speciell sorts teknik som gör avtryck. I finurliga Ljus påminner såväl stämma som sound om Amanda Ginsburg. Ensemblespelet är prima, ofta i uppsluppen anda. Charmerande melodier färgas i omgångar av goda insatser från instrumentalister. För att vara från en jazzig singer songwriter är Grundbergs alster ovanligt omväxlande, spretar likt ett dignande smörgåsbord. Talangen är uppenbar, liksom modet när hon uteslutande förlitar sig på eget material. De stundom rimmade verserna genomsyras av underhållande ironi, vars omsvängning i sista visan berör. Finns det något mer med svindlande feature från Linnea Jonsson bör betraktas som ett smärre mästerverk.
Mats Hallberg, Orkesterjournalen, november 2022
RECENSION: Jag ljuger mest om allt, LIRA
"Dina Grundberg beskriver vardagslivet
för den vanliga människan,
om fult och fint, om högt och lågt."
LIRA
Vokalisten Dina Grundberg är uppvuxen i Uddevalla där hon studerade på den lokala kulturskolan. Numera gör hon egenkomponerad, jazzig visa på svenska. I hennes underfundiga låtar finns spårämnen från föregångare som Barbro Hörberg och Hasse & Tage.
Dina Grundberg beskriver vardagslivet för den vanliga människan, om fult och fint, om högt och lågt. Som i debutsingeln Synd om mig själv, en sång om söndagsångest. Eller Åke med tandvärk, och hålet han försöker fylla i sitt liv. Om misstag, om hur orättvist livet är, eller om att ge sig i kast med att skriva en kärleksannons.
Felicia Roos plockar bland saxofontonerna, Tilde Schweitzer drar i trombonen. David Stener fingrar på pianot, medan Jakob Ulmestrand kontrar på basen och Filip Öhman sköter trummorna. Allt på ett trivsamt album med jazzvisa som blickar bakåt till svensk vistradition men också står med fötterna i nutiden. Det är dagsens sanning.